Larko Vom
Albertinenweg

Condor Vom
Inselparadies

Enno Vom 
Hohefeld

Anika Vom
Waldeck

Bella Vom
Feldschlösschen

Dirk Vom
Körisersee

Hanka Vom
Albertinenweg

Tjh Gårdvarens II
Maffia

Chaplin von der
Rasselbande

Playboy zur
Bärenschlucht

Avanti von der
Sperlingslust

Yonga vom
Ünglinger Tor

Dasty von 
Deutsch-City

Quendel vom
Ünglinger Tor

HD Grad A
AD UA

Utställning, Lund 2007-09-23
Domare Nina Karlsdotter.

Mentaltest

Förklaring till undvikandet av hanteringen:
Arras har legat på Blå Stjärnan nyligen för magproblem med blodiga kräkningar och utsatts för jobbiga undersökningar för att hitta orsaken, Vill inte bli känd på efter det, något vi måste träna upp igen eftersom det gick utmärkt förut

Att mista sin bäste vän

I mitten på mars hände det man inte vill ska hända, Arras blev akut sjuk. Märkte på fredag kväll att han andades högt när han låg hos oss i Tv rummet. På lördagen flämtade han hela tiden vilket inte var normalt, ringde Blå Stjärnan i Borås som har helgöppet, fick komma in med honom direkt. Han fick stanna för röntgen och mer undersökning, de trodde på lunginflammation eller kennelhosta som gått ner i lungorna. När de ringde på måndagen hade de bytt antibiotika för det hade inte hjälpt något sedan söndagen. Ingen hemkomst.

På tisdag eftermiddag ringde de, han var inte bättre, ultraljud var gjort, han skulle skickas till Göteborg för skiktröntgen för de har ingen sådan i Borås. Han var dålig, chansen var 50-50 men de tyckte han skulle få den. Han fick åka djurambulans ner för att kollas på onsdagen den 23 mars. När skiktröntgen var gjord visade det sig att det var omvriden lunga, det går att operera men utsikterna var små för hans del. Om det lyckades var det sjukhusvistelse i 4-5 veckor. Sedan lång vila i hemmet. Vilken chock vi fick, Skulle man utsätta sin älskade kompis för allt detta med små utsikter, det kunde även komma tillbaks om det ville sig illa.

Trots att han bara var 6 år valde vi att låta honom sluta, vi hoppas vi gjorde rätt men det var ett tufft val för oss. Saknaden efter honom är enorm.

Det var en sällsynt sjukdom han råkade ut för, Agrias veterinär hade bara haft 5 fall på 30 år, varav 2 lyckats . Varför det händer går inte förklara, det bara kommer utan förvarning. Mest drabbas storbröstade hundar.

Minnen av honom

Vi får försöka gå vidare och vårda de minnen vi har av honom. Man får aldrig en sådan till, han har nog satt sig hårdast i våra hjärtan av de hundar vi haft.  All glädje han gav oss genom de sex åren. Hur lycklig han var när man packade en ryggsäck, talade om att visst fick han följa med, hur han for upp och ner i trapporna. Lyckan var stor bara han fick vara med sin familj. Han älskade nästan alla hundar, även hanar. Bästa kompisarna var två bassethundar (hanar) som han lekte med. Hur snäll han var mot små hundar, lade sig ner och lät dem hoppa på honom, han visste sin storlek. Trots sin storlek ville han ofta sitta i knät, särskilt på Lars vår kompis. När man fick hans huvud på sin axel i sängen för att han ville gosa. På morgonen bäddade han ihop med matte Eva-Britta, godis var belöningen. Glädjen över att hämta någon av oss när det var fikadags. Hans sätt att bada i havet, käringdopp. Att rulla sig i snö. Glädjen när Mona-Stina kom eller springa på fälten hos henne.  Blodspår, all lek och bus med Ayla. Listan kan göras hur lång som helst, vi saknar dig så älskade Arraspojken, du finns för alltid i våra hjärtan.

Din plats är numera tom Arraspojken

// Fast det nu sätter sig två andra i kökssoffan när jag kommer på fika, kan de aldrig ersätta dig, du kommer alltid att saknas av mig. Bästa mormorsgrabben. M-S //